Mitt i allt som sker så känner jag mig förvirrad....När jag för 2 år sedan bestämde mig för att sätta mig själv och barnen i det enda fokuset, så bestämde jag även att nu ska jag lära mig säga nej, ta kontroll över mig själv och ändra de de saker som jag ej var nöjd med. Har alltid väglett och stöttat andra. De sista åren väldigt mycket på min egen bekostnad. Jag ville vara fri, lycklig. Hitta min form igen. Ny stil. Ny inredning. Göra och planera nya saker med barnen. Detta innebar därimot att jag var tvungen att bygga ännu större mur kring mig, hann bli sårad några rejäla gånger medans muren hade sprickor och var för tunn.
För ett år sedan hände mycket, jag påbörjade äntligen min fria väg....hittade ett jobb förrutom mitt företag. Köpte en helt ny bil som enbart hade plats för mig och barnen. Började ändra mina lösenord, bytte mailadress. Ändrade till egna konton och skickade tillsist in skilsmässoansökan. En era tar slut och en börjar.Förstod då inte vilken otroligt lång och krokig väg detta skulle bli. Jag som alltid varit frisk och pigg började märka hur slut min kropp var...hur länge den hade bett mig att stanna upp. Vila, andas. Och varje gång jag försökte så blev det nya hinder på vägen. Vi den här tiden klev även nya människor in i mitt liv. Några som betyder väldigt mycket. Är så redo att ta nya steg in i ett nytt liv nu. Men är rädd. Det måste få gå i min egen takt, vill hitta mig själv igen. Är så otroligt tacksam över det jobb jag har som ständigt påminner mig om vilka otoliga verktyg jag har tillgång till när det gäller att styra mitt liv. Året som gått har även kantats av sjukdomar, några rejäla. Dödsfall, mordförsök på familjemedlem. Alkolism. Självmord. Mycket sorg och förvirring.
Jag är otoligt glad att vissa personer har stått kvar trots allt detta och även när jag mer eller mindre bett dem gå.....
Men min lista finns kvar på mina mål som jag vill uppnå, vissa har jag redan rott i hamn. Jag är stark och jag står trots allt stadigt och ser även mitt i allt detta vad som är den egentliga meningen med det här. Och när dagen tar slut och natten tar vid och jag ser på mina fyra sovandes änglar som sover tryggt i sängarna, då vet jag att allt är värt det.
