Jag är tillbaka..... tuff tid på många olika sätt. Dödsfall, begravning, kalas fyra barn som har fyllt år. Samt äntligen har exet flyttat in i sin lägenhet..... trodde nästan aldrig att det skulle hända. Grymt jobbigt när han började bära ut möblerna. Då kändes det hemskt, som om jag blev bestraffad. Det värsta var när de tog hela sovrumsmöblerna. Kom hem med barnen vid 22 en fredagskväll. De hade somnat i bilen. Jag går in och det enda som finns i sovrummet är damm och skräp.... Börjar dammsuga, skura golvet. Bär in en gammal madrass...bäddar och bär dit småtrollen. Den kvällen brast det för mig. Har nog aldrig känt mig så ensam. Har stått upp hela vägen för det som är rätt och riktigt. Varit stark. Men där låg jag i ett stort hus, med barnen, utan möbler. Jag har ju inte gjort något fel.
Energin räcker inte långt. Tände lite ljus. Ställde iordning så gott jag kunde. Tog ett glas vin. Plockade fram en tidning, och tänkte att mitt i allt detta så gör jag det jag lovat mig själv: att stå upp för allt jag tror på. Min sanning, mina barns trygghet. Aldrig mer ska jag låta någon trampa på mig eller oss. Vi är trygga på madrassen, det är bara materiellt. Även om jag älskar vackra ting så kommer allt annat fram i ljuset på ett nytt sätt. Barnens farfar som dött, kommande begravning. Min sjuka bror som fick fira sin 50-årsdag på sjukhuset, dock så mår han betydligt bättre. Min äldsta dotter har blivit storasyster, jobbigt att inte få vara delaktig i sin pappas nya familj. Men vi reder oss. Allihopa. Jag har börjat mitt nya jobb. Trivs jättebra. Och i helgen så fick jag underbar hjälp med att få hem en ny egen säng. Efter regn brukar ju solen titta fram...